Anna Bohlin (Universitetet i Bergen): Nådens ordning: religiös omvändelse och peripeti i Strindbergs Till Damaskus och Bremers reseskildring från Rom

Religiös omvändelse är en återkommande figur i den nordiska litteraturen. 1800-talet präglades i alla de nordiska länderna av religiösa väckelserörelser och ett alltmer diversifierat religiöst landskap. Omvändelse återfinns inte bara i psalmdiktningen – exempelvis hos Zacharias Topelius, Berte Kanutte Aarflot, N.F.S. Grundtvig, Lina Sandell – utan också som språngets kategori i Søren Kierkegaards tänkande, i August Strindbergs omvändelser till ateism och tillbaka till en teosofiskt inspirerad kristendom, avspeglat i hans litterära verk, i Sigrid Undsets Kristin Lavransdatter, färgad av Undsets förestående konversion till den katolska kyrkan, för att bara nämna några exempel. Det nordiska skådespel som mest renodlat utnyttjar religiös omvändelse som dramatisk peripeti, är förmodligen Strindbergs Till Damaskus (1898–1904). ”Vandringsdramat” passerar ett antal stationer för att sen återvända samma väg; det återvinner innebörden av orientering i begreppen peripeti och omvändelse.

Fredrika Bremers fem månader i Rom 1857–1858 återges i den magistrala reseskildringen Lifvet i gamla verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland I–III (1860–1862). Under sin vistelse i Rom, vid denna tid fortfarande en påvestat, förde hon en intensiv, personlig dialog med företrädare för katolska kyrkan – hon kallar det själv ”omvändelsebråket”. Omfattande arkeologiska utgrävningar av Forum pågick. Inför Bremers ögon framträdde den antika staden ur sin ”grav”, och hon tillskrev detta politisk och religiös betydelse för samtiden: en historisk peripeti.

”Nådens ordning” förknippas i svensk kontext med väckelsepredikanterna Henric Schartau (1757–1825) och Lars Levi Læstadius (1800–1861), men har betydligt vidare implikationer. Religionspsykologen Owe Wikström (1998, s. 7) menar att ingen annan ”själavårdstradition har […] så starkt präglat svensk religiös verklighet under 1800- och 1900-talen”. Jag lånar begreppet ”nådens ordning” för att precisera omvändelsens struktur och dynamik, vilka själsförmågor som aktiveras och vilka emotioner som investeras. I mitt föredrag kommer jag att reflektera över samspelet mellan religiös omvändelse och dramatisk peripeti i två diametralt olika verk, och undersöka framställningen av hur ordet skulle bli kött och känsla.

Anna Bohlin är professor i nordisk litteratur vid Universitetet i Bergen, Norge. De senaste åren har hon publiceratartiklar inom projektet Förtrollande nationer: varumarknad, folktro och nationalism i skandinavisk skönlitteratur 1830–1850 (RJ 2016–2018) och varit redaktör för de tvärvetenskapliga antologierna Nineteenth-Century Nationalisms and Emotions in the Baltic Sea Region: The Production of Loss (Brill, 2021, tillsammans med Tiina Kinnunen och Heidi Grönstrand) och Tracing the Jerusalem Code. Volume 3. The Promised Land: Christian Cultures in Modern Scandinavia (ca. 1750–ca. 1920) (De Gruyter, 2021 tillsammans med Ragnhild J. Zorgati). Hon har också publicerat ett antal artiklar – och arbetar för närvarande med en bok – om 1850-talets nordiska emancipationsromaner samt är gästredaktör tillsammans med Margrét Eggertsdóttir för två specialnummer av tidskriften Women’s Writing med titeln Nordic Women and Religious Faith (under publicering).